korallrev.se - Naturliga och andra hot

Naturliga och andra hot

Förutom de redan nämna hoten under Direkt mänsklig påverkan, Globala klimatförändringar och korallblekning och Korallsjukdomar står koraller och korallrev inför ytterligare utmaningar. Vissa av dessa utmaningar behöver dock inte vara ett resultat av mänskliga aktiviter, men då de verkar i samband med andra, antropogena störningar, kan effekterna bli ödesdigra. Ett exempel är extremt väder, något som har förekommit sedan tidernas begynnelse, som med stor kraft kan skada redan stressade koraller och praktiskt taget ödelägga hela korallrev. Andra hot, som utbrott av korallpredatorn Acanthaster planci, behöver inte heller ha en tydlig koppling till mänskliga aktiviteter, även om flera forskare tror att det finns en koppling till mänskliga aktiviteter.
   Nedan följer en rad hot mot korallrev som har en mer obestämd koppling till mänskliga aktiviteter, men också välkända exempel på ekologiska katastrofer där människan troligtvis delvis får ta på sig ansvaret. Korallsjukdomar, som skulle kunna ingå på denna sida, presenteras istället under Korallsjukdomar.

Väderrelaterade hot

Korallrev har alltid varit varit utsatta för tropiska stormar och orkaner, och det är de medföljande vågorna som har de största effekterna på korallerna. Förgrenade koraller är speciellt sårbara då de blir allt mer instabila under sin tillväxt, medan mer massiva arter har en större motståndskraft. En ensam storm dödar sällan en hel korall, men långsamt växande individer kan bli överväxta av alger innan de hunnit återhämta sig, och förhöjda halter av oorganiska näringsämnen skulle därmed kunna förvärra effekterna av stormen. I och med den globala uppvärmningen är det dessutom möjligt att stormar kommer att bli både vanligare och mer intensiva i framtiden, och det har faktiskt föreslagits att man redan nu ser dessa förändringar.
   Koraller kan också påverkas av ihållande kallt och regnigt väder. I vissa fall har koraller utsatta för dessa förhållanden blivit täckta av ett grått ludd som till största delen består av förruttnande korallpolyper. Troligtvis är det den sänkta salthalten i samband med detta väder som resulterar i de skadade korallerna; koraller uppvisar dessa symptom och dör då salthalten når under 23 promille.
   Korallblekning och andra hot relaterade till den globala uppvärmningen diskuteras vidare under Globala klimatförändringar och korallblekning.

Upp

Sjöborren som försvann

Även andra nyckelarter än koraller kan drabbas av sjukdomar. Sjöborren Diadema antillarum är en effektiv betare av alger som under mitten av 1980-talet plötsligt drabbades av massmortalitet i Karibien, vilket resulterade i en ekologisk katastrof i området. De första tecknen på massmortalitet observerades i Panama under 1983, och redan nästa år hade nästan varje korallrev i Karibien drabbats. Under 1983-84 dog minst 93 procent av dessa sjöborrar i hela Karibien. Året därpå kom nästa våg och flera av de överlevande sjöborrarna dog. Man vet ännu inte säkert varför Diadema antillarum drabbades av en så kraftig massmortalitet, men det finns bevis som pekar mot att en bakteriell patogen var inblandad.
   Diadema antillarum var en viktig betare på Karibiens korallrev och effekterna blev därför katastrofala. Mängden alger ökade lavinartat, och korallrev redan påverkade av orkaner och korallsjukdomar fick svårt att återhämta sig, samtidigt som rekryteringen av nya koraller hämmades. Även friska korallrev drabbades genom att korallerna blev avskärmade från solljuset av de snabbväxande algerna. Det är också möjligt att överfisket av herbivora fiskar i vissa områden förvärrade effekterna ytterligare.
   Människan har inte blivit direkt kopplad till massmortaliteten. Patogenen kan ha varit ett resultat av naturlig mutation, men det kan lika väl ha varit en exotisk patogen. Som sagt observerades de första tecknen på massmortalitet i Panama, i närheten av Panamakanalen, och det är därför möjligt att patogenen transporterades till Karibien via kanalen, exempelvis i ballastvatten. Oavsett orsak har människan förvärrat situtaionen för Karibiens korallrev. Överfisket av herbivora fiskar hade troligtvis redan ökat det ekologiska behovet av Diadema antillarum, och ett fortsatt överfiske hämmar bara de skadade korallrevens återhämtning då inga andra herbivorer får möjligheten att ta sjöborrens plats i ekosystemet. Även utsläpp av oorganiska näringsämnen i flera områden kan ha möjliggjort en snabbare algtillväxt. I Jamaica domineras numera flera korallrev av alger snarare än koraller, och i de flesta delar av Karibien ser man ingen eller bara en knapp återhämtning hos populationerna av Diadema antillarum.

Upp

Sjöstjärnan Acanthaster planci

Koraller får utstå predation från en mängd olika organismer, men det är speciellt sjöstjärnan Acanthaster planci som har kapaciteten att påverka ett helt korallrev. Den påträffas i hela Indo-Pacific och kan bli uppemot 60 centimeter bred med en mängd korta och milt giftiga taggar på dess dorsala sida. När den äter fäster den sig till en korall, trycker ut magen, och börjar smälta de underliggande korallpolyperna. Kvar lämnas en fläck av dött exponerat kalkskelett som snabbt koloniseras av alger. Vissa korallarter skyddas dock av symbiotiska krabbor, fiskar och räkor som attackerar sjöstjärnans tubfötter och avskräcker den från att äta korallerna, men eftersom olika korallarter har olika symbionter varierar också skyddet. Koraller från släktet Acropora verkar exempelvis få ett sämre skydd från sina symbionter än andra koraller, och det kan vara en förklaring till att Acanthaster planci föredrar koraller från just släktet Acropora före andra korallarter, även om den är anpassad till att äta ett stort antal olika arter.
   Acanthaster planci är främst känd för dess potential att under perioder explodera i antal och praktiskt taget täcka hela korallrev. Vid låga antal kan angripna koraller återhämta sig förhållandevis lätt, men vid utbrott av sjöstjärnan, då så många som 15 vuxna individer kan påträffas inom en kvadratmeter, kan hela koraller dö. Acanthaster planci ansågs länge vara ovanlig, med under slutet av 1950-talet började man notera ett allt större antal av sjöstjärnan på korallrev i Stilla Havet, och i början av 1960-talet hade den angripit ett antal korallrev på Stora Barriärrevet. Exempelvis resulterade ett utbrott av Acanthaster planci i att 80 procent av korallerna på Green Island dog under perioden 1962-64. Utbrotten fortsatte i Stilla Havet under 1960- och 70-talet med en dödlighet bland korallerna på uppemot 95 procent i ett flertal områden. Ett exempel kan tas från Amerikanska Samoa där ett massivt utbrott av Acanthaster planci i Fagatele-bukten 1978-79 medförde att uppemot 90 procent av korallreven ödelades. Drabbade korallrev återhämtar sig inom 10 till 15 år, men för långsamt växande koraller kan det ta längre tid att växa tillbaka. Eftersom Acanthaster planci endast verkar föredra vissa korallarter kan också artsammansättningen av koraller påverkas på drabbade korallrev.
   Men varför uppstår dessa utbrott, och är mänskliga aktiviteter den yttersta orsaken? Den första reaktionen på utbrotten var att de var onaturliga och att all skuld skulle läggas på människan. Men geologiska undersökningar visade att utbrott av Acanthaster planci inträffade redan för tusentals år sedan, och det påpekades att de förbättrade möjligheterna till att dyka under 1950-talet gjorde att utbrotten lättare kunde upptäckas. Utbrott av Acanthaster planci kan därför vara en naturlig del av korallrevets ekosystem. Något som talar för denna möjlighet är att de flesta utbrott hittills har skett i närheten av höga öar och i samband med ovanligt blöta år. Det har föreslagits att den låga salthalt och/eller höga koncentration av oorganiska näringsämnen som uppstår vid kusten i samband med naturligt hög avrinning från land kan främja larvöverlevnaden och en kraftig rekrytering av unga Acanthaster planci. Men åsikterna skiljer sig åt, och somliga forskare menar att människan förvärrar situationen genom utnyttjandet av konstgödsel och utsläpp av avloppsvatten, aktiviteter som anrikar oorganiska näringsämnen, och jordbruk och skogsskövling har utan tvivel orsakat en ökad avrinning från land i flera områden.
   En annan teori är att de predatorer som lever på sjöstjärnan har minskat i antal på grund av överexploatering, men även här skiljer sig åsikterna åt. Små populationer av dessa predatorer har påträffats på några angripna korallrev, och det har föreslagits att en minskad predation kan medföra utbrott av Acanthaster planci. Andra påstår att en av dess predatorer, en stor snäcka som lever på vuxna individer, är naturligt ovanlig, och att den ändå inte skulle kunna kontrollera sjöstjärnan. I områden där det i flera år har varit förbjudet att samla in snäckan förekommer dessutom fortfarande utbrott. Ytterligare en teori har presenterats och pekar på att utbrott av Acanthaster planci kan vara en beteenderespons på förstörelsen av korallrev i samband med exempelvis stormar. Dessutom finns möjligheten att sjöstjärnans explosionsartade populationstillväxt helt enkelt är en naturlig del av dess biologi, eller att den globala uppvärmningen spelar in (se Interaktioner mellan förhöjda vattentemperaturer och andra hot).
   Orsaken till utbrotten är fortfarande inte bestämd, och det är möjligt att flera av de ovan nämnda faktorerna tillsammans spelar in. Det är inte heller bestämt huruvida människan är ansvarig eller inte, och utbrott skulle mycket väl kunna inträffa på naturlig väg. Utbrotten verkar däremot vara mer utbredda och vanliga idag, och det skulle kunna vara ett tecken på att mänskliga aktiviteter är inblandade.

Reglera utbrott av Acanthaster planci

En viktig tumregel vad gäller utbrott av sjöstjärnan Acanthaster planci är att man, på grund av osäkerheten kring deras uppkomst, inte skall ingripa på något sätt, men om det gäller ett litet område som är av stort värde för exempelvis turismen är det dock rättfärdigat. Den mest utbredda metoden för att avlägsna sjöstjärnan från mindre områden är att aktivt plocka bort den med hjälp av diverse redskap som spjut och harpuner. Därefter kan de insamlade sjöstjärnorna dumpas på land eller skäras sönder i bitar och återföras till korallrevet. Att gräva ner sjöstjärnorna på land innebär dock att näringsämnen avlägsnas från korallrevet, och om de inte skärs sönder på rätt sätt kan de regenerera sig själva när de har återförts till havet. Den senare metoden är emellertid fortfarande ett genomförbart alternativ eftersom uppskattningsvis bara 1 procent av de sönderskurna sjöstjärnorna kan regenereras till nya individer.
   En annan, mer effektiv metod för att hämma utbrott av Acanthaster planci har varit att utnyttja toxiska substanser. Fler än 100 sjöstjärnor kan injiceras per person och timme, och bland de substanser som framgångsrikt har dödat Acanthaster planci ingår exempelvis formalin, saltsyra och ammoniak. Den billigaste substansen är dock kopparsulfat, men den är också känd för att vara toxisk för andra korallrevsorganismer, och man är därför orolig för att ekosystemet påverkas då kopparsulfat utnyttjas. Det gift som är säkrast och mest effektivt är natriumbisulfat, men det är också mycket dyrt. En organisation som har utnyttjat gifter är Great Barrier Reef Marine Park Authority som sköter Stora Barriärrevet, men de har valt att endast gripa in då speciellt värdefulla delar av korallrevet har drabbats av utbrott, exempelvis populära dykplatser och områden ämnade för forskning.

Upp

Introducerade arter

Fram till nyligen har inte introducerade arter uppmärksammats som ett hot mot korallrev, men det är möjligt att exotiska arter kan störa korallrevets ekosystem. Det finns dock få bevis som pekar på att introducerade arter har haft någon allvarlig effekt på ekosystemet, trots att ett flertal observationer av introducerade arter har gjorts på korallrev i både Indo-Pacific och västra Atlanten. Exotiska arter introduceras främst via utsläpp av ballastvatten från fartyg och genom att importerade organismer ämnade åt akvarieindustrin släpps ut i det fria. Exempelvis har 16 exotiska fiskarter med ett ursprung från främst akvarieindustrin påträffats på Floridas korallrev, och vid en inventering runt Amerikanska Samoa påträffades ett trettiotal marina arter som inte var inhemska.
   Introducerade arter kan potentiellt ha negativa effekter på korallrev, och för att undvika scenarier liknande de man har sett i terrestra och limniska ekosystem bör man redan nu påbörja arbetet med att reducera möjligheterna till att exotiska arter introduceras på korallrev.

Upp

Sammansatta störningar

Korallrev får oftast utstå stress från flera olika störningar samtidigt. Exempelvis kan effekterna av korallblekning intensifieras av förorening och destruktiva fiskemetoder, och ofta resulterar mänskliga aktiviteter i att flera olika störningar mot korallrev uppstår. Bara anläggningen av ett nytt hotellkomplex kan resultera i att närliggande korallrev får utstå stress från flera olika håll. Först och främst kan sediment frigöras i samband med själva byggnationen, och föroreningar kan släppas ut med avloppsvattnet. Dessutom kan direkt fysisk påverkan i form av uppbyggandet av bryggor och pirar förekomma, och den större efterfrågan på delikatesser från närliggande korallrev kan påverka den ekologiska balansen.
   Dessa störningar kan sedan förstärkas på naturligt väg, och då speciellt genom extremt väder som tropiska stormar och orkaner. Ett flertal korallrev utanför Jamaica, som redan hade utsatts för kroniskt överfiske sedan åtminstone 1960-talet, drabbades exempelvis av orkanen Allen 1980, vilket resulterade i att de flesta koraller förstördes. Man såg en viss förbättring under de följande två åren, men i samband med att Diadema antillarum började försvinna 1983 (se Sjöborren som försvann), och eftersom de största herbivora fiskarna redan var överexploaterade, koloniserades korallreven snabbt av alger. Läget höll sig därefter stabilt i några år innan orkanen Gilbert drabbade Jamaica 1988 och skadade de återstående korallerna hårt. Fintrådiga alger fortsatte att tillväxa kraftigt, och undersökta "korallrev" var i början 1990-talet snarare algsamhällen än korallrev. Det är möjligt att dessa korallrev utanför Jamaica aldrig kommer att återhämta sig om man inte ser en kraftig ökning av herbivorer.
   Se också Historien om Kane'ohe-bukten för ett liknande exempel på hur flera olika störningar kan intensifiera påverkan på korallrev.

Upp

		This work is licensed under a Creative Commons Attribution- Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License
Copyright © Olof Lang, Göteborgs Högre Samskola/Göteborgs universitet 2002-2014