Betydelsen av korallrev
 |
Korallrev är en enormt viktig
resurs för de människor som lever i tropiska havsområden.
I vissa fall har man försökt beräkna hur ekonomiskt
viktiga korallrev är, men det är minst lika viktigt
att lyfta fram andra fördelar som korallrev för
med sig. Korallrev är exempelvis en viktig proteinkälla
för lokalbefolkningen och skyddar tropiska kuster
från att eroderas bort, och i flera områden kan
kanske inte andra naturresurser ersätta korallreven
om de skulle försvinna.
De första "tjänsterna" korallreven
gjorde för människan var troligtvis att fungera
som kustskydd och till och med skapa land. Idag
består flera ö-nationer i Indo-Pacific av gamla
korallrev som har blivit torrlagda. Korallrev
har under många år också varit en viktig födokälla
för lokalbefolkningen i tropiska havsområden,
och än idag är flera kustsamhällen beroende av
korallreven för att kunna få mat på bordet.
Kommersiellt sett har korallrev
även andra fördelar. Fiskeindustrin har exempelvis
utvecklats betydligt på sistone, och idag är fiskar,
blötdjur och kräftdjur från korallrev en viktig
del av det kommersiella fisket. Antalet turister
som besöker korallrev har dessutom ökat lavinartat
under de senaste decennierna, och det har fört
med sig stora intäkter för de besökta länderna.
Fiske
Korallrev blev tidigt en viktig födokälla för
människorna i flera havsområden, och rester av
fiskben och skal på Papua Nya Guinea antyder att
man redan för 32 000 år sedan började dra nytta
av korallrevens produktivitet. Det råder dock
inga tvivel om att människan först var begränsad
till korallrevets ytligaste delar eftersom man
i dessa tidiga lämningar inte har påträffat rester
från arter som påträffas i djupare vatten. Fisk
och skaldjur fångades då troligtvis för hand eller
med hjälp av nät och andra enkla fiskeredskap,
men det finns inga bevis för att krokar skulle
ha använts. Fiske på djupare vatten utvecklades
dock tidigt, och det är mycket möjligt att det
finns en koppling mellan den tidiga utvecklingen
av kustnavigationen, som troligtvis dateras till
flera tusen år innan polynesiernas, egyptiernas
och andra kulturers resor för 3 000-4 000 år sedan,
och utnyttjandet av de resurser som återfinns
utanför korallrevets ytligaste delar.
Idag är fisket på korallrev
av stor betydelse i alla tropiska havsområden.
För flera ö-nationer i Stilla Havet är korallreven
en av de viktigaste proteinkällorna, och i ett
antal länder som Tuvalu och Kiribati konsumeras
över 100 kilo korallrevsfisk per person och år.
Samtidigt har också det kommersiella fisket utvecklats,
och tack vare det exporteras nu fångster från
korallrev till alla världens hörn.
Fiskemetoder
Fisket på korallrev inriktar sig vanligtvis på
flera olika arter, och därför finns det också
en stor variation vad gäller fiskeredskap. De
fiskemetoder som beskrivs här nedan är dock främst
traditionella, vilket innebär att fiskeindustrins
större fiskeredskap (exempelvis trål) inte kommer
att presenteras.
Att utnyttja händerna till att
fånga ryggradslösa djur som kraftdjur och blötdjur
på korallrevets ytligaste delar är fortfarande
en av de vanligaste och mest effektiva fiskemetoderna.
I flera traditionella samhällen är det främst
barn och kvinnor som utföra detta arbete medan
männen fiskar från båt på djupare vatten, men
även inom det kommersiella fisket utnyttjas denna
metod för att exempelvis samla in musslor, hummer
och sjögurkor.
En annan utbredd fiskemetod
är utnyttjandet av nät, och ett exempel är kastnätet
som främst utnyttjas i grunda vatten. Det är cirkulärt
med vikter i kanterna, och vanligtvis utnyttjas
det till att fånga in hela fiskstim. Nät kan också
placeras ut på korallrev, men även om detta fiskeredskap
är mycket effektivt fastnar det ofta i korallerna
och kvarlämnas ibland på korallrev. Istället kan
fiskfällor användas. De varierar i storlek från
små portabla varianter som kan transporteras med
båt till stora strukturer av sten, trä eller bambu
som byggs upp direkt på korallrevets ytligaste
delar. Den senare förlitar sig då på att fisk
fastnar i fällan vid lågt tidvatten, medan den
portabla varianten lockar till sig fisk med hjälp
av ett bete. Fisk kan också drivas in i fällor
och nät. Traditionellt sett utfördes detta med
hjälp av flera människor som jagade in fiskarna
i uppsatta nät eller fällor, men två mer destruktiva
metoder har också oberverats i Sydostasien. I
det ena fallet simmar främst barn ner till ett
korallrev och bokstavligen slår på det för att
skrämma upp fisk som sedan fångas i ett nät. Denna
fiskemetod är dock olaglig nu, men har istället
blivit ersatt av en annan obskyr fiskemetod där
dykare sprutar ut komprimerad luft från en slang
och tvingar in fisken i ett nät med hjälp av luftbubblorna.
Två andra fiskemetoder är spjutfiske
och utnyttjandet av krok och lina. Spjutfiske
är fortfarande utbrett i de flesta havsområden,
men innan man kunde se under vatten med hjälp
av cyklop skedde större delen av all spjutfiske
från vattenytan, och så är också fortfarande fallet
i vissa områden. Under vattenytan dominerade från
början långa spetsiga spjut, men idag är användandet
av harpunvapen både vanligare och mer effektivt.
Även fiske med hjälp av krok och lina är utbrett.
Ursprungligen var kroken gjord av pärlemor, trä
och flera andra material, men idag är majoriteten
av krokarna tillverkade av metall och fästa till
stryktålig plast. Fiske med krok och lina sker
både i grunda och djupa vatten på korallrev, och
det finns flera olika tekniker.
Fiske i traditionella samhällen
har också genomförts med hjälp av gifter från
olika växtarter, men på sistone har också mer
moderna substanser visat sig bedöva och döda fisk.
Även dynamit och hemmagjorda sprängämnen utnyttjas
till att fånga fisk. Dessa uppenbart destruktiva
fiskemetoder beskrivs dock i mer detalj under
Överfiske
och destruktiva fiskemetoder.
Fångsterna
På grund av olika traditioner och intressen fångas
ett stort antal olika arter. Vissa grupper som
havsabborrar och hummer fiskas det efter i praktiskt
taget alla områden, men också andra grupper, exempelvis
papagojfiskar, fångas i de flesta områden. Hummer,
havsabborrar och andra värdefulla arter är också
populära där turismen är stor. För övriga fisk-
och djurgrupper är emellertid intresset lite mer
blandat, och vissa lokala kustsamhällen ignorerar
helt vissa arter på grund av olika anledningar.
Intresset för hajkött är exempelvis mycket lokalt.
Medan flera kulturer helt enkelt inte tycker om
att äta det har vissa samhällen i Stilla Havet
fångat haj och ätit dess kött i flera år. Havssköldpaddor
och deras ägg var en gång populära i hela världen,
men eftersom stora antal har försvunnit under
det senaste seklet förbjuder eller begränsar nu
flera länder jakten på dem. I de havsområden där
det naturliga giftet ciguatera är vanligt försöker
man också undvika att äta de fiskarter som sannolikt
innehåller giftet. Ciguatera har sitt ursprung
i dinoflagellaten Gambierdiscus toxicus
som växer på döda koraller och bentiska alger.
Giftet kan inte brytas ner av organismen som får
det i sig, och det kan därför ackumuleras i näringskedjan
och nå så höga koncentrationer i prederande fiskar
att dessa fiskar kan vara farliga för människan
att äta. Det kan ta flera månader eller år för
en människa som ätit en förgiftad fisk att återhämta
sig.
Flera organismer som lever på
korallrev har komplexa fortplantningscykler som
innefattar ett regelbundet fortplantingstillfälle
vid en specifik plats. Dessa händelser är ofta
kopplade till månens olika faser och kan förekomma
månatligen eller årligen, och i vissa fall kan
det handla om ett stort antal fiskar som kanske
har simmat flera kilometer. Många gånger i speciellt
Stilla Havet har fiskare känt till dessa tillfällen
i flera år, och de blir då extremt produktiva
fiskeområden. Samtidigt är dock dessa områden
också extremt känsliga för överfiske, men lokala
kustsamhällen har ofta insett betydelsen av dessa
platser och har därför infört restriktioner för
att undvika överfiske (se Traditionsenlig
skötsel av korallrev). Havsborstmasken Palola
siciliensis är en av de arter som fångas på
detta sätt i Stilla Havet. Den simmar upp till
vattenytan för att fortplanta sig ett par nätter
i rad varje år och äts sedan av lokalbefolkningen
under stora festligheter.
Efterfrågan på fisk och andra
korallrevsorganismer från andra delar av världen
har dock förändrat det lokala fisket kraftigt,
och i och med förbättrade transporter och möjligheten
att frysa in fångsten har det kommersiella fisket
spridit sig till allt mer avlägsna korallrev.
Vanligtvis är det också bara specifika arter som
fångas och sedan säljs till speciellt Asien och
Västvärlden, och handeln med levande fisk är extremt
populär i östra Asien.
Handeln
med levande fisk och koraller
Under de senaste åren har intresset för levande
korallrevsfisk ökat enormt på restauranger i östra
Asien. Efterfrågan är som störst i Hong Kong,
och 1997 importerades uppskattningvis 32 000 ton
levande fisk till denna kinesiska region. Grossistpriset
per kilogram låg då vanligtvis på mellan 40 och
100 amerikanska dollar, men marknadspriset var
mycket högre.
Bland de arter som fångas och
säljs återfinner man exempelvis havsabborrarna,
men samtidigt som flera konsumenter föredrar mindre
individer har större fiskar blivit en statussymbol
i samband med festligheter och affärsmiddagar.
Individer som har varit längre än 2 meter har
sålts för mer än 10 000 amerikanska dollar, och
på grund av dess höga värde är de också åtråvärda
fångster för fiskare. I Sydostasien har flera
arter blivit allt ovanligare, och fiskebåtar fångar
nu istället levande fisk från korallrev så långt
bort som Silla Havet och västra Indiska Oceanen.
Tyvärr är det också dessa stora individer som
besitter den största reproduktiva potentialen,
så man förväntar sig att återhämtningen från denna
typ av överfiske kommer att ta lång tid.
Levande korallrevsfiskar exporteras
också som akvariefisk till framför allt Västvärlden.
Uppskattningsvis äger 1,5-2 miljoner människor
världen över marina akvarier, och av dessa återfinns
omkring hälften i USA och en fjärdedel i Europa.
Hängivna akvarieägare kan själva föda upp nya
fiskar, men i de flesta marina akvarier återfinns
fiskar som har fångats levande i havet. Handeln
med akvariefiskar är dock inte okontroversiell.
Fiskarna fångas ofta med hjälp av destruktiva
fiskemetoder, och då gift utnyttjas påverkas också
andra korallrevsorganismer. Dålig skötsel och
intensiv spedition av fiskarna har också gjort
att dödligheten är hög under transporterna. De
som stöder denna handel hävdar dock att den potentiellt
är mycket hållbar och att mindre destruktiva fångstmetoder
har en minimal inverkan på korallrev, samtidigt
som värdet på korallrevsfisk är mycket högt. I
flera kustsamhällen står försäljningen av akvariefisk
för en stor del av inkomsten, och uppskattningsvis
fångas 15-20 miljoner korallrevsfiskar från runt
1 000 olika arter varje år.
Även levande koraller och musslor
säljs till akvarieindustrin. 1997 såldes uppskattningsvis
600 ton levande koraller till akvarier i främst
USA och Europa, och det är en tiofaldig ökning
sedan slutet av 1980-talet.
Hur
mycket fiske klarar ett korallrev av?
Betydande ansträngningar har gjorts för att försöka
beräkna hur mycket fiske ett korallrev tål, men
för att göra en sådan bedömning måste man
också bestämma vad som får anes vara en acceptabel
inverkan på ekosystemet. På sätt och viss kommer
det att alltid att ske en inverkan, oberoende
av fiskeansträngningen, eftersom de ekologiska
processerna rubbas. Ett lågt fisketryck kan dock
resultera i förändringar som inte kan urskiljas
från naturliga variationer, men då ansträngningarna
intensifieras är det möjligt att se förändringar
i både storlek, täthet, biomassa och åldersstruktur
hos fiskade populationer, och i extrema fall kan
hela arter försvinna.
Ett antal studier har gjorts
för att försöka beräkna avkastningen från vissa
korallrev, med fångster på allt från 0,2 till
40 ton per kvadratkilometer och år som resultat.
Detta är dock inte siffror som indikerar ett hållbart
utnyttjande. På korallrevet Bolinao i Filippinerna
exploaterar exempelvis 17 000 människor 68 kvadratkilometer
korallrev. Uppskattningar från Karibien pekar
på att 4-5 ton fisk per kvadratkilometer och år
är hållbara fångster, men sådana uppskattningar
beror av de lokala ekologiska förutsättningarna,
och de beräknas utifrån förutsättningen att fisket
inriktar sig på ett stort antal olika arter. För
Sydostasien, där produktiviteten är högre, skulle
antagligen en större siffra anges, men där endast
ett fåtal arter fiskas kan den förväntas vara
betydligt lägre.
Akvakultur
Förutom de ovan nämnda fiskeriverksamheterna har
också akvakulturen blivit allt mer viktig i flera
länder i tropikerna. Akvakultur innebär att olika
arter föds upp i akvatiska förhållanden, och i
områden med korallrev är antagligen uppfödningen
av räkor den mest utbredda och värdefulla typen
av akvakultur. Tyvärr är det också en av de mest
destruktiva formerna, och den skadar både miljön
och närliggande kustsamhällen. Andra typer av
akvakultur kan dock ha en mer begränsad påverkan,
samtidigt som de verkar vara både hållbara och
värdefulla i områden med korallrev. Här ingår
exempelvis odlingen av pärlmusslor och alger,
men också koraller kan odlas för vidare transport
till akvarieindustrin. Miljön som ett korallrev
erbjuder är idealisk för odling och uppfödning
av dessa arter, men vissa industrier är också
beroende av vilda populationer för att odlingarna
skall kunna initieras och upprätthållas, och extra
tillskott av näringsämnen kan också krävas.
Räkuppfödning associeras vanligtvis
mer med mangroveskogar än korallrev, och stora
arealer mangroveskog har omvandlats till räkfarmar
i tropikerna. För att gräva ut stora pooler och
ge plats åt räkuppfödningen förstörs ofta nästan
hela skogar, och i samband med uppförandet och
drivandet av räkfarmar kan också stora mängder
sediment och oorganiska näringsämnen släppas ut
i vattnet och nå närliggande korallrev, som då
kan ta skada. Eftersom de ofta sköts dåligt har
de dessutom en kort livslängd, men under de år
(vanligtvis 5-10) de används är också vinsterna
stora. Då räkfarmarna slutligen stängs kvarlämnas
vanligtvis bara förorenad och ofruktbar havsbotten.
En annan from av akvakultur
är odlingen av pärImusslor. Den är utbredd i ett
flertal tropiska regioner och det är främst pärlmusslan
Pinctada margaritifera som odlas. En av
de största producenterna är Franska Polynesien
som utnyttjar flera av sina atollers laguner som
uppväxtplats för musslorna, och än så länge har
man inte sett att dessa farmar skulle ha någon
större påverkan på de närliggande korallreven.
Även korallrevets ytligaste delar kan utnyttjas
till att föda upp olika arter, och det är också
en typ av akvakultur som har blivit allt vanligare
på sistone. På korallrev i Australien och ett
antal öar i Stilla Havet odlar man exempelvis
jättemusslor som sedan säljs till akvarieindustrin
eller exporteras som föda till andra länder. Algodlingar
på korallrev och i laguner är kanske än mer utbredda.
Algerna är en naturlig gummikälla, samtidigt som
de går att äta, och de största exportörerna är
Filippinerna, Indonesien och Tanzania. Genom att
odla alger och andra organismer direkt på korallrev
påverkar man dock ekosystemet eftersom odlade
individer kan konkurrera ut redan existerande
bentiska arter. Dessa odlingar är emellertid begränsade
till små områden, och då lokala fiskare visar
intresse för akvakultur kan kanske dessa effekter
ses som ett nödvändigt ont om trycket på andra
delar av korallrevet samtidigt minskar. Vad gäller
odlingen av koraller och korallrevsfisk för akvarieindustrin
är detta emellertid en mer utmanande verksamhet,
och oftast sker den istället under mer kontrollerade
förhållanden i stora akvarier nära korallrev.
Andra
produkter från korallrev
Förutom mat är korallrev också fulla av andra
viktiga resurser. Handeln med akvariefisk har
redan nämnts och är av stor ekonomisk betydelse
i vissa områden, men korallrev är också ett naturligt
förråd av material som sedan används i smycken
och prydnadsföremål, och koraller har ofta fungerat
som byggnadsmaterial.
De första föremålen av pärlemor
tillverkades redan för 5 200 år sedan i Egypten,
och man har funnit 4 500 år gamla pärlor i Kina.
Troligtvis utnyttjade man redan då korallrev för
att få tag i dessa produkter. Användandet av snäckskal
från bland annat korallrev som en form av valuta
var också utbrett tidigare i historien, och exempel
på en sådan valuta har påträffats i både Afrika
och Asien. Ända in i mitten av 1800-talet var
snäckskal fortfarande ett utbrett betalningsmedel
i vissa kulturer.
Juveler
och kuriositeter
Pärlor och koraller är fortfarande viktiga exportvaror.
Vad gäller pärlindustrin har utvecklingen av akvakulturen
haft en stor inverkan på värdet och den geografiska
spridningen av odlandet av pärlmusslor, och idag
domineras industrin av Australien (speciellt västkusten),
Japan och Franska Polynesien. Denna typ av akvakultur
är också utbredd på andra öar i Stilla Havet,
och i speciellt Indien finns det fortfarande en
småskalig pärlindustri som inte förlitar sig på
akvakultur.
Koraller, och då speciellt röda,
svarta och rosa, har ända sedan antiken utnyttjats
inom smyckesindustrin. Även om flera av dessa
koraller inte är begränsade till korallrev, är
korallrev fortfarande en viktig källa, och då
speciellt för svarta koraller. Denna industri
var en gång ohållbar i många länder men regleras
idag av CITES (Convention on International Trade
in Endangered Species of Wild Fauna and Flora),
som också reglerar akvarieindustrins handel med
levande koraller och musslor. De största exportörerna
av denna typ av juveler är Filippinerna och Taiwan
medan USA ännu en gång får ses som den största
importören. Även skal från sköldpaddor har utnyttjats
som smycken och till dekorationer, och de var
en gång mycket populära, men eftersom tillgången
har minskat och marknaden numera är kontrollerad,
är denna handel idag kraftigt reducerad.
Byggnadsmaterial
De tidigaste strukturerna som byggdes av koraller
var troligtvis redskap relaterade till fiske,
men man tog också tidigt material från korallrev
och närliggande laguner till byggnationer på land,
speciellt på Maldiverna och längs med Rödahavskusten.
Idag använder man sig fortfarande av koraller
i flera ö-nationer, inklusive Maldiverna, där
det inte finns andra naturliga byggnadsmaterial,
och med hjälp av muddring tar nu också ofta byggindustrin
material från korallrev och laguner. Muddring
innebär dock att stora mängder sediment, som kan
skada närliggande korallrev, kommer ut i vattnet,
samtidigt som kusterosionen vanligtvis ökar, och
att stabilisera kusten efter ett sådant ingrepp
är mycket kostsamt.
Korallrev kan också omvandlas
till land, och ett exempel på detta kommer från
turistorten Hurghada i Egypten, där strandreven
en gång var en av kustremsans huvudattraktioner.
Nu har dock stora hotellkomplex slukat dem, och
turister som besöker staden måste nu använda sig
av båt för att få se korallrev som en gång frodades
bara några meter från stranden.
Korallrev
och läkemedel
Flera av de organismer som lever på korallrev
har under evolutionens gång utvecklat giftiga
sekundära metaboliter som fungerar som ett försvar
eller vapen mot andra organismer, och som i sin
tur kan motverkas av andra evolutionärt utvecklade
substanser. Dessa toxiska ämnen är speciellt intressanta
för läkemedelsindustrin vid utvecklandet av nya
läkemedel, och på korallrev är utbudet stort.
Stenfiskar, havsormar och kubmaneter innehåller
några av de giftigaste föreningarna man känner
till idag, men de är bara toppen av isberget.
Ett stort antal andra arter, och då speciellt
sessila eller långsamma ryggradslösa djur som
svampar och nakensnäckor, innehåller också en
mängd olika komplexa och potentiellt giftiga kemiska
föreningar.
Traditionella kustsamhällen
har länge utnyttjat kemiska föreningar från korallrev
som ingredienser i traditionella läkemedel, och
medan majoriteten av dessa är försvunna eller
bortglömda, finns det exempel från exempelvis
Hawaii och Palau där vissa arter utnyttjas än
idag. Det kommersiella sökandet efter läkemedel
från den marina miljön är emellertid en förhållandevis
ny företeelse, och numera lägger man ner stora
resurser på att samla in och analysera genetiskt
material från korallrev. Substanser med egenskaper
som eventuellt kan bota cancer har exempelvis
utvunnits från cyanobakterier och planktoniska
dinoflagellater, och föreningar från hornkoraller
i Karibien kan möjligtvis ha antiinflammatoriska
egenskaper. Ett neurotoxin som man har erhållit
från en marin snigel i Stilla Havet har också
visat sig ha kraftigt smärtstillande egenskaper.
Förutom dessa publicerade exempel utvecklas troligtvis
också en stor mängd läkemedel bakom stängda dörrar.
Potentialen är stor, och både de ekonomiska och
humanitära vinsterna enorma.
Det är dock inte helt okontroversiellt
att utvinna läkemedel från korallrev. Man är bekymrad
över att de länder som lånar ut sina korallrev
till dessa aktiviteter troligtvis inte kommer
att få ta del av den förtjänst som eventuella
nya läkedemel för med sig, och det finns också
en oro för att insamlandet av mer ovanliga och
sällsynta arter kan påverka de globala populationerna
av dessa organismer. Båda dessa problem kan dock
lösas genom noggrann skötsel och samverkan.
Turism
Korallrev är ett av de vackraste ekosystemen i
världen med ett rikt växt- och djurliv och färgglada
organismer vart man än vänder sig. Trots detta
var det först under de senaste decennierna som
människan började uppskatta korallrevens biologiska
mångfald för dykning och rekreation. Första gången
man använde cyklop och fenor var på 1920- och
1930-talet, medan den första dykutrustningen med
tuber och regulator tillverkades först 1942. Under
1950-talet började sedan dykning som en form av
fritidsaktivitet att sprida sig, och den första
dykklubben etablerades troligtvis på Jamaica 1957.
Sedan dess har dykning växt från att vara en obskyr
och farlig sysselsättning till en av världens
mest populära äventyrssporter. Bara under 1999
certifierades exempelvis 800 000 nya dykare av
PADI, världens största organisation vad gäller
certifiering av dykare, och antalet certifierade
sportdykare ökar fortfarande kraftigt.
Samtidigt som intresset för
dykning ökade blev det också lättare och billigare
att resa runt i världen, och i och med den samtida
ekonomiska utvecklingen i flera länder blev också
turismen en av världens viktigaste industrier.
Idag är korallrev populära resmål som favoriseras
av både sportdykare och snorklare, och möjligheten
till att dyka eller ta dykcertifikat på korallrev
under ordnade former genom dykcenter är utbredd.
Vissa korallrev är speciellt
populära, och antalet turister som besöker dessa
korallrev kan vara enormt. Stora Barriärrevet
besöktes exempelvis av 1,1 miljoner turister 1985,
och bara 10 år senare var den siffran tio gånger
så stor. 1997 var Stora Barriärrevets turistindustri
uppskattningsvis värd 700 miljoner amerikanska
dollar. I en mindre skala har också turistindustrin
exploderat längs med Sinais sydkust i norra Röda
Havet, och antalet hotellrum mångdubblades mellan
1988 till 1999. Även Karibien har en blomstrande
turistindustri, och i flera områden har besöksantalet
ofta varit större än på Sinais sydkust, som 1999
hade rum för 16 000 turister.
Det är dock svårt att beräkna
det totala värdet av turismen relaterad till korallrev
eftersom turister inte bara spenderar pengar på
boende och dykning. I vissa områden kan exempelvis
andra kostnader som lokala transporter, senare
resor inom det besökta landet, och andra aktiviteter
som inte är associerade med korallrev dubblera
intäkterna från den här formen av turism. Man
skall inte heller glömma bort att turismen förser
en ansenlig mängd människor med arbete inom flera
olika branscher, samtidigt som det är ett incitament
till att försöka sköta korallrev på ett mer förnuftigt
sätt.
Kustskydd
På satellitbilder ser flera av världens korallrev
ut som smala färggranna remsor som går parallellt
längs med kontinenternas tropiska kustlinjer.
Dessa barriärer spelar dock en mycket viktig roll
i att skydda samma kustremsor från att eroderas
bort av vågor, havsströmmar och tropiska stormar.
Trots korallernas uppenbart sköra struktur kan
korallrev utvecklas i områden där påverkan från
vågor och vind är stor, och deras robusta kalkstruktur
absorberar havets krafter innan de når kusten.
Som ett exempel på hur viktiga korallrev är som
kustskydd tror man att två hela öar i sundet mellan
Indien och Sri Lanka blev bortsköljda på grund
av att de närliggande korallreven hade försvunnit.
Korallrev behöver dock inte vara levande för att
kunna fungera som kustskydd, men eftersom inget
nytt kalk avlagras till kalkstrukturen kommer
de döda korallreven till slut att eroderas bort.
Korallrev hjälper också till
med att bygga upp närliggande stränder och öar.
Under svåra stormar bryts koraller loss från korallrev,
och dessa korallfragment, tillsammans med stora
mängder sediment, sköljs sedan upp på stränder
och öar. Därefter kan växter binda samman det
lösa sedimentet, och nytt land skapas. Vissa ö-nationer
är helt beroende av denna process för att överhuvudtaget
kunna existera.
|
|
 Koraller
och korallrev |
 |
|
|
|
 Betydelsen
av korallrev |
 |
|
|
|
