Direkt mänsklig
påverkan
 |
Korallrev anses ofta vara stabila
ekosystem som innesluter ett rikt växt- och djurliv,
och bara mindre förändringar i den delikata balansen
mellan organismerna på ett korallrev skulle ha
efterverkningar på hela ekosystemet. Det finns
dock forskare som utmanar den här åsikten och
pekar på att vissa korallrev som utsätts för regelbundna
störningar fortfarande frodas, och det finns bevis
för att en viss nivå störning från exempelvis
stormar kan ha en positiv effekt på korallrev
på lång sikt. I en oföränderlig miljö kan vissa
arter gynnas på bekostnad av andra, och det totala
artantalet kan minska. Diskussionerna om huruvida
känsliga korallrev är mot olika sorters störningar
kommer att fortsätta i flera år, men det är som
sagt tydligt att vissa korallrev som regelbundet
utsätts för störningar fortfarande frodas.
Under de senaste decennierna
har dock mänskliga aktiviter utsatt världens korallrev
för allt större och intensivare störningar, och
det är dessa störningar som kommer att behandlas
i den här delen av hemsidan. Flera av dessa störningar
är också kopplade till de aktiviteter som beskrivs
under Betydelsen
av korallrev, så för er som är intresserade
av att läsa om varför korallrev är under hög press
från människan kan jag rekommendera den delen
av hemsidan. Korallblekning och andra störningar
relaterade till globala klimatförändringar tas
upp separat i Globala
klimatförändringar och korallblekning. Korallsjukdomar
och andra hot mot korallrev som är mer eller mindre
naturliga beskrivs i Korallsjukdomar
respektive Naturliga
och andra hot.
Oavsett vilken sorts störning
ett korallrev utsätts för påverkas ekosystemet,
och är störningen dessutom stor kan det sluta
med en betydande degradering av ekosystemet. I
vissa områden verkar det till och med som om korallreven
har försvunnit helt, och att de istället har blivit
ersatta av andra ekosystem som inte är lika artrika
och produktiva; i en uppskattning från 2002
hade då redan 27 procent av världens
korallrev gått förlorade. När något
så omfattande inträffar försvinner till slut alla
de fördelar som ett korallrev för med sig.
Förorening
Den vanligaste föroreningen på korallrev är anrikningen
av oorganiska näringsämnen (eutrofiering) som
främst härstammar från utsläpp av avfall och avloppsvatten.
Under de senaste decennierna, då både befolkningsmängden
och urbaniseringen har ökat kraftigt i kustområden
nära korallrev, har flera länder misslyckats med
att ta hand om den allt större mängden avfall,
och på flera håll pumpas idag avloppsvattnet direkt
ut i havet utan att det har renats först. Även
utanför städerna utvecklas kustzonen snabbt, och
då speciellt för att kunna expandera turismen.
Vanligtvis placeras de nya hotellkomplexen precis
vid strandkanten, och även i det här fallet sker
oftast ingen rening av avloppsvattnet innan det
når havet. Utvecklingen inom jordbruket i många
länder har också gjort att oorganiska näringsämnen
anrikas på korallrev eftersom konstgödslet kan
rinna ut i avloppssystem och vattendrag och till
slut nå havet.
En för stor mängd näringsämnen
på korallrev resulterar vanligtvis i förändringar
inom ekosystemet. Alger frodas i näringsrika miljöer,
och sessila makroalger kan överväxa och utkonkurrera
koraller genom att blockera solinstrålningen,
samtidigt som de kan förhindra koloniseringen
av nya planula-larver. Algblomningar i vattnet
ovanför korallrev kan också förekomma med ett
minskat insläpp av solljus till korallerna som
resultat. På grund av den ökande mängden partiklar
i vattnet kan också filtrerande organismer som
marina svampar och sjöpungar bli vanligare, liksom
herbivora och planktonätande fiskar, som lever
på att äta de allt större mängderna alger och
plankton. Mer subtila förändringar som försämrad
reproduktions- och tillväxtkapacitet hos vissa
korallarter är andra effekter av anrikningen av
näringsämnen, även om de kanske inte uppenbarar
sig direkt. Dessa förändringar kan med tiden göra
korallrev mer känsliga mot andra störningar och
förändringar (se nedan exempel med Kane'ohe-bukten),
samtidigt som drabbade korallrev kan få det svårare
att återhämta sig från exempelvis tropiska stormar
och orkaner. Under extrema förhållanden kan utsläpp
av oorganiska näringsämnen ensamt döda ett helt
korallrev och ersätta det med lågproduktiva algsamhällen.
Toxiska ämnen får inte samma
uppmärksamhet som oorganiska näringsämnen och
de är dessutom inte lika välstuderade. Olja är
antagligen den vanligaste föroreningen i många
avlägsna havsområden, och utsläpp har ofta inträffat
i områden med korallrev. Kontinuerliga utsläpp
av olja sker bland annat i områden som Persiska
viken där man borrar efter olja, men också i mer
lokala områden som Panamakanalen där fartyg ofta
tömmer sina ballasttankar. Toxiska ämnen
kan också ackumuleras i större hamnområden som
Singapore och Manila-bukten, och här är också
hotet från marina föroreningar stort. Effekterna
av oljeutsläpp på korallrev varierar. Olja kan
skada korallernas zooxantheller och reproduktiva
vävnad, och kolonisationen av nya planula-larver
kan förhindras. Inträffar oljeutsläpp i samband
med korallers utsläpp av könsceller kan deras
reproduktiva framgång dessutom försämras ytterligare,
och i de fall oljeutsläpp har resulterat i en
viss dödlighet bland korallerna har också de överlevande
korallerna uppvisat en påtagligt reducerad reproduktiv
potential. 1986 resulterade ett större utsläpp
vid Panamakanalens mynning i att 50-75 procent
av alla koraller dog på de grunda korallreven
i det drabbade området, och vid stora oljeutsläpp
i samband med Iran-Irakkriget och Gulfkriget såg
man också på kort sikt en tillbakagång bland flera
fiskarter. På lång sikt kan utsläpp av olja dessutom
leda till att drabbade korallrev blir mer sårbara
för andra störningar.
Även båtbottenfärger och pesticider
(bekämpningsmedel) kan skada korallrev, och
ett flertal andra toxiska ämnen släpps ut av olika
industrier. Termisk förorening genom utsläpp av
varmvatten från vattenreningsverk och kraftverk
är ytterligare ett hot och påverkar vattenkemin
i kustområden.
Historien
om Kane'ohe-bukten
Ett av de bästa exemplen på hur anrikningen av
oorganiska näringsämnen i kustområden kan påverka
korallrev kommer från Kane'ohe-bukten. Den ligger
på ön O'ahu i Hawaii, och några av ö-gruppens
mest frodiga korallrev återfanns tidigare i denna
halvöppna bukt. Fram till 1930-talet var området
glest befolkat, men i samband med andra världskriget
upprustades ön och befolkningsmängden ökade runt
bukten. Även efter kriget fortsatte områdena runt
bukten att bebyggas, och avloppsvattnet pumpades
rakt ut i vattnet.
1978 dumpades omkring 20 000
kubikmeter avloppsvatten i bukten varje dag, men
redan i mitten av 1960-talet hade marinbiologer
börjat se oroande förändringar i mitten av bukten;
avloppsvattnet med sin stora mängd oorganiska
näringsämnen fungerade som ett gödningsmedel för
alger. Speciellt en grönalg (Dictyosphaeria
cavernosa) fann de nya förhållandena fördelaktiga,
och började tillväxa i en enorm hastighet. Algen
överväxte korallerna, och tillsammans med algblomningar
i den fria vattenmassan började korallreven i
bukten att dö. Allmänheten och forskare började
dock att emotsätta sig den här minst sagt fruktansvärda
utvecklingen, och 1978 började man istället att
pumpa ut avloppsvattnet från områdena runt bukten
längre ut till havs. Resultatet var dramatiskt
med snabbt minskande mängder alger och en snabb
återhämtning bland korallerna. Under tidigt 1980-tal
var grönalgen förhållandevis ovanlig, och korallerna
hade börjat tillväxa igen; korallreven var inte
vad de en gång var, men de var helt klart på väg
att återhämta sig.
Föroreningarna hade dock fört
med sig ett annat problem som inte visade sig
förrän 1982 då orkanen Iwa drabbade bukten. Korallerna
hade under alla dessa år av förorening fått delar
av sitt kalkskelett försvagat, och när orkanen
blåste in över bukten kollapsade de med allvarligt
skadade korallrev som resultat. Lyckligtvis hade
korallerna som sagt redan börjat återhämta sig,
och de sönderslagna korallfragmenten kunde växa
sig fast på korallreven igen.
Dessvärre fortsatte inte samma
snabba återhämtning bland korallreven efter det
att orkanen hade dragit förbi, och 1990 verkade
den ha avstannat helt. I vissa områden i bukten
började till och med förhållandena att förvärras
igen med ökade mängder alger på korallreven. Flera
faktorer kan ha varit ansvariga till att denna
process återigen drogs igång. Först och främst
pumpas fortfarande avloppsvatten ut i bukten från
exempelvis båtar, och näringsämnen från de gamla
utsläppen, upplagrade i sedimentet, frigörs fortfarande
i vattnet flera decennier senare. Bevis pekar
också på att fisket har påverkat bestånden av
de herbivora fiskar som lever på Dictyosphaeria
cavernosa, samtidigt som andra herbivora fiskar
i allt större utsträckning har börjat föredra
introducerade alger i bukten före Dictyosphaeria
cavernosa. En introducerad algart (Kappaphycus
striatum), som herbivora fiskar däremot inte
verkar föredra, har dessutom börjat tillväxa okontrollerat
i bukten på samma vis som Dictyosphaeria cavernosa.
Det här exemplet är långt ifrån
unikt, men illusterar i detalj de effekter utsläpp
av oorganiska näringsämnen i kustnära vatten har
på korallrev, och hur komplex och tidskrävande
en eventuell återhämtning kan vara. I fallet med
Kane'ohe-bukten kommer det att ta längre tid för
korallreven att återhämta sig än vad det tog att
förstöra dem.
Sedimentation
Sediment kan påverka koraller på flera olika sätt.
När det är i formen av fria partiklar i vattenmassan
ovanför korallrev kan det avskärma korallerna
från solljuset, vilket hämmar deras tillväxt eller
kanske till och med dödar dem. Detta är speciellt
ett problem för koraller i djupare vatten där
ljusintensiteten redan är låg. Men sedimentet
kan också lägga sig direkt på korallerna och täppa
till korallpolyperna, vilket försämrar deras möjligheter
till att äta och praktiskt taget kväver dem. Koraller
kan emellertid utsöndra ett mukus (se Födostrategier)
som samlar in överflödigt sediment, och både mukuset
och sedimentet fälls sedan av från korallerna.
Denna process kräver dock energi och oorganiska
näringsämnen, och drabbade koraller får en reducerad
tillväxt och försämrad reproduktiv potential,
vilket försvagar dem och gör dem mindre konkurrenskraftiga
på korallrev. När sedimentet sjunker till botten
skapas dessutom en yta som är ogynnsam för ny
kolonisering av koraller, och finkornigt sediment
kan resuspenderas i vattnet och stanna kvar i
systemet under lång tid.
Den ökande mängden sediment
i kustområden kan kopplas till mänskliga aktiviteter
som utvecklingen av kustzonen och muddring, men
också aktiviteter inåt land som skogsskövling
och dåligt skött jordbruk kan vara en källa till
utsläpp av sediment. Utan någon sorts vegetation
hålls inte jorden på plats och marken eroderas
snabbare, och till slut når det frigjorda sedimentet
kusten med hjälp av vattendrag. Mangroveskogar
och sjögräsängar nära flodmynningar kan dock binda
upp sediment (och oorganiska näringsämnen),
men det innebär också att problemen med sediment
på korallrev förvärras i de områden där
dessa ekosystem har försvunnit.
Flera korallrev påverkas idag
av både föroreningar och sediment. På flera platser
i Indonesien har man exempelvis sett att artdiversitetet
bland korallerna har sjunkit med 30-60 procent
som ett resultat av förorening och sedimentation,
och utsläpp av både sediment, oorganiska näringsämnen
och toxiska ämnen från gruvarbeten i Papua Nya
Guinea har förstört flera korallrev i områden
runt ön Bougainville.
Överfiske
och destruktiva fiskemetoder
Korallrev är mycket produktiva ekosystem som har
försett människan med föda under tusentals år,
och det är möjligt att utnyttja denna produktion
på ett sådant sätt att balansen inom ekosystemet
inte rubbas. Flera traditionella kustsamhällen
har till och med en så pass stark relation till
sina närliggande korallrev att de kan räknas in
som en del av ekosystemet. Korallrev tål dock
inte vilken mängd fiske som helst, och skulle
fiskeansträngningen överstiga en viss kritisk
gräns kommer fiskbestånden att minska och fångsterna
bli mindre. Fiskeribiologer talar ofta om "maximalt
varaktig avkastning" (Maximum Sustainable Yield
= MSY), ett uttryck som beskriver den fiskeansträngning
som resulterar i den största fångsten. Skulle
fiskeansträngningen således vara mindre skulle
fisket bli ineffektivt, och om den skulle vara
större skulle överfiske bli resultatet. Det är
dock svårt att ge exakta siffror på det mest effektiva
fisket, och vad gäller fisket på korallrev är
det troligtvis mer lämpligt att vara mer försiktig
och använda sig av en annan modell som istället
beskriver den fiskeansträngning som resulterar
i den största ekonomiska avkastningen. På så vis
blir de totala fångsterna mindre eftersom den
ekonomiska förtjänsten från fiskeansträngningen
börjar minska i samband med att fiskbestånden
börjar påverkas, vilket inträffar innan MSY nås.
Det ohållbara fisket på korallrev
är idag utbrett över hela världen. Det är emellertid
troligt att detta inte är något nytt fenomen,
och det finns indikationer på att även tusentals
år gamla kulturer i Stilla Havet utnyttjade vissa
bestånd på ett ohållbart sätt. Redan för 300-400
år sedan började också européerna att utnyttja
och överexploatera vissa bestånd i Karibien. I
modern tid, och då speciellt under de senaste
decennierna, har dock fisketrycket på världens
korallrev ökat avsevärt. Befolkningsmängden har
ökat kraftigt i praktiskt taget alla områden med
korallrev, och med hjälp av billiga fiskeredskap
har fisket blivit allt mer effektivt. Möjligheterna
till att komma ut till korallrev för att fiska
har också ökat avsevärt tack vare mer moderna
båtar med motorer, och på grund av att man numera
kan frysa in fångsterna har fisket spridit sig
till allt mer avlägsna korallrev, samtidigt som
det gör det möjligt att transportera fångsterna
allt längre sträckor till fjärran länder.
Ett antal olika typer av överfiske
har identifierats. Ekonomiskt överfiske inträffar
då fiskeansträngningen överstiger den gräns som
ger den största ekonomiska avkastningen, medan
en annan form av överfiske identifieras då den
genomsnittliga storleken på individerna i fångsterna
har reducerats till storleken hos juvenila individer.
Rekryteringsöverfiske inträffar då storleken på
det vuxna beståndet reduceras så pass mycket att
årsklasstyrkan försvagas, och ägg- och yngelproduktionen
sjunker till en kritisk nivå. Ekosystemöverfiske
har rapporterats från områden där fisket påverkar
hela ekosystemstrukturen. Konceptet med att fiska
nedåt i näringskedjan är förhållandevis vanligt
inom fisket på korallrev; när bestånden av de
populära toppkonsumenterna har minskat går man
helt enkelt över till de herbivora och planktonätande
arterna som återfinns längre ner i näringskedjan.
Herbivora fiskar betar alger och hämmar deras
tillväxt, men skulle de försvinna kan algerna
tillväxa obehindrat och konkurrera ut korallerna,
och det kan resultera i att ekosystemet blir mindre
artrikt och produktivt. Ytterligare en typ av
överfiske förekommer i de områden där antalet
fiskare helt enkelt är för stort för att någon
form av hållbart fiske skall kunna äga rum. Fisket
fortsätter dock ändå, ofta på grund av fattigdom,
och det kan till slut leda till att hela ekosystemet
rubbas och faller samman.
Överfisket på bara vissa specifika
arter har också ökat, och den engelska termen
"target species overfishing" har myntats för att
beskriva den här typen av överfiske. Den drivande
kraften bakom denna form av överfiske är de ekonomiska
intäkterna för fiskaren. Arterna som fångas är
extremt värdefulla, och det har lett till att
man idag ofta fiskar dessa arter illegalt även
på de mest avlägsna korallreven. En av de största
marknaderna är östra Asien där bara en tallrik
hajfenssoppa kan kosta över 100 amerikanska dollar,
och 1999 importerade Hong Kong 6 400 ton hajfenor
som troligtvis togs från fler än 28 miljoner hajar.
Även handeln med levande fisk är utbredd, och
den beskrivs i mer detalj under Fiske.
Idag är hajar sällsynta på flera korallrev, och
på korallrev i östra Afrika, södra och sydöstra
Asien, och Karibien är det ovanligt att se fiskar
som är längre än 10 centimeter.
Destruktiva
fiskemetoder
Förutom överfiske har också fisket andra effekter
på korallrev. Destruktiva fiskemetoder har reducerat
produktiviteten på flera korallrev, och de vanligaste
destruktiva fiskemetoderna är dynamitfiske och
fiske med hjälp av gifter.
Dynamitfiske är den mest destruktiva
fiskemetoden på korallrev. De sprängämnen som
används är vanligtvis hemmagjorda och består oftast
av gödningsmedel som placeras i burkar och flaskor,
men även dynamit används ibland. Explosionen sker
vid vattenytan och tryckvågen förstör fiskarnas
simblåsa. De fiskar som flyter upp till vattenytan
blir sedan omhändertagna, men en stor del av de
drabbade fiskarna flyter inte upp till vattenytan
utan sjunker istället till botten eller fastnar
bland korallerna. Det kan ta flera år eller decennier
för ett korallrev att återhämta sig från en enda
explosion, och i några av de värst drabbade områdena
sker explosioner flera gånger i timmen. En typisk
bomb på 1 kilo kan lämna en 1-2 meter bred krater
av förstörda koraller, och regelbundet bombade
korallrev består ofta av 50-80 procent döda koraller.
Dynamitfiske har observerats i flera länder runt
om i världen, men man har de största problemen
i Sydostasien där det dessutom fortfarande är
utbrett, trots att det är olagligt.
Fiske med hjälp av gifter har
utnyttjats under många år. Vissa växter som har
visat sig döda eller bedöva fisk har länge nyttjats
av lokala kustsamhällen, men på sistone har dock
mer moderna gifter visat sig vara lika effektiva,
och natriumcyanid är idag det vanligaste kemiska
ämnet som används. Gifterna sprutas bland annat
in i skrevor och håligheter i korallreven och
bedövar fisken, som då blir lättare att fånga.
Olyckligtvis påverkas också andra fiskar som inte
skall fångas, och gifterna kan göra att koraller
bleks eller till och med dör vid regelbunden exponering.
Även i detta fall är Sydostasien ett problemområde
då denna fiskemetod ännu inte har förbjudits i
alla länder. I början av 2000-talet var uppskattningsvis
56 procent av Sydostasiens korallrev hotade av
dynamitfiske och fiske med hjälp av gifter.
Även andra destruktiva fiskemetoder
som exempelvis användandet av trål eller de redan
nämnda metoderna för att driva in fisk i nät och
fällor (se Fiske)
påverkar flera korallrev. Även om trålar inte
dras direkt över korallrev tror man att flera
mindre korallsamhällen på kontinentalsocklarna
har totalförstörts, och där fiskare känner till
att det finns koraller kan de använda äldre nät
eller kedjor för att förstöra dessa och underlätta
trålningen. Då de flesta av dessa strukturer inte
är dokumenterade kan man kanske aldrig fastställa
storleken på förlusterna.
Användandet av de flesta destruktiva
fiskemetoder resulterar i att korallrevets substrat
tillplattas eller pulveriseras, och i och med
det försvinner både det skydd och den föda flera
korallrevsorganismer är beroende av.
Direkt
fysisk påverkan
Överfiske, förorening och sedimentation är hot
med en huvudsakligen indirekt verkan på korallrev
och har allt från subtila till mer extrema och
långvariga effekter. Det finns dock mänskliga
aktiviteter som kan vara mer destruktiva och tydliga,
och det redan nämnda dynamitfisket är ett exempel
på detta. Andra typer av direkt fysisk påverkan
är ofta relaterad till utvecklingen av kustzonen,
men också sjöfarten och tursimen kan i många fall
vara skyldig, och påfrestningarna från militära
aktiviteter kan ibland vara extremt destruktiva.
Exempel på fysiska påfrestningar är dykare som
tar på koraller, turister som går på korallrev,
båtar som går på grund, brytningen av koraller
och sediment för byggnationer, utbyggandet av
kanaler, och omvandlandet av korallrev till land.
Flera av dessa påfrestningar är högst lokala,
men, beroende på deras lokalisering, kan till
och med små effekter vara viktiga. Detta är speciellt
sant för områden som är populära turistmål. Det
finns ett antal fall där försäkringsbolag har
varit tvungna att betala extremt stora belopp
för att kompensera för de skador fartyg har åsamkat
populära rekreationsområden i samband med grundstötningar.
Även skador förorsakade av dykare och ankare på
populära dykplatser kan på lång sikt minska det
ekonomiska värdet av dessa platser. Omvandlandet
av korallrev till land kan dock vara den värsta
formen av fysisk påverkan eftersom man i en irreversibel
process omvandlar stora arealer korallrev till
land, och i länder som Egypten, Maldiverna och
Seychellerna har det dessutom varit vanligt att
uppföra byggnader direkt på korallrev.
Förutom turisters och industriers
inverkan på korallrev kan som sagt också militära
aktiviteter ha en påverkan. Militära installationer
återfinns i flera havsområden med korallrev, inklusive
många avlägsna korallöar och atoller, och liknande
områden har också varit utsatta för vapentester
eller fungerat som militära soptippar. Alla dessa
aktiviteter kan ha en enorm inverkan på de närliggande
korallreven, och korallrev utanför Puerto Rico
och norra Marianerna utsätts fortfarande för regelbundna
vapentester av den amerikanska militären. Flera
andra militära faciliteter har dessutom omvandlat
korallrev till land eller sprängt ut kanaler för
båtar. Johnstonatollen i centrala Stilla Havet
har fungerat som en soptipp för farligt avfall,
medan ett antal andra avlägsna atoller i Stilla
Havet har varit mål för kärnvapentester under
tidigare skeenden av historien. Än idag är strålningen
hög på ett par av dessa platser.
Reefs
at Risk
The World Resource Institute (WRI) ledde 1998
en grupp av experter och organisationer i ett
försök att kartlägga den stress korallrev får
utstå från mänskliga aktiviteter. Målet var att
göra en global bedömning genom att utveckla en
modell med hjälp av tillgänglig data kombinerat
med expertkunskaper om känsligheten hos korallrevets
ekosystem. Data var dock inte tillgänglig för
alla typer av hot relaterade till mänskliga aktiviteter,
så den globala modellen fick ignorera både den
globala klimatförändringen och direkt fysisk påverkan.
Istället inriktade den sig på förorening, sedimentation
och överexploatering, som är de mest utbredda
hoten mot korallrev, och potentiella hot från
utvecklingen av kustzonen, marin förorening, överfiske,
destruktiva fiskemetoder och landbaserad förorening
och erosion beaktades. Beroende på ett antal faktorer,
exempelvis närliggande kusters befolkningstäthet,
närheten till flygplatser, större hamnar och gruvor,
och potentialen för erosion inåt land, kunde därefter
hotet mot korallrev graderas som antingen lågt,
intermediärt eller högt.
Resultatet presenterades som
en världskarta, och sammanfattningsvis visade
modellen att 58 procent av världens korallrev
var under intermediärt eller högt hot. Men det
fanns stora skillnader mellan de olika havsområdena.
I Stilla Havet, där större delen av världens korallrev
återfinns, var exempelvis majoriteten av korallreven
fortfarande ohotade, medan 80 procent av Sydostasiens
korallrev, som är de mest artrika, ansågs vara
hotade, mycket tack vare den stora befolkningsmängden
i området som är högst beroende av korallreven.
I vissa fall kan det förmodas att hotade korallrev
redan var under hög stress, medan det i andra
snarare är ett mått på potentialen för att korallrev
skall påverkas av mänskliga aktiviteter, och i
realiteten finns det flera faktorer som kan förstärka
eller förmildra resultaten av hoten, exempelvis
huruvida väl skötta korallreven är.
Värden för samtliga havsområden
presenteras i Tabell 2,
och en fullständig beskrivning av resultaten av
studien presenteras i boken "Reefs at Risk A Map-Based
Indicator of Threats to the World's Coral Reefs"
som finns att köpa på internet.
|
|
 Koraller
och korallrev |
 |
|
|
|
 Direkt
mänsklig påverkan |
 |
|
|
|
Inblick:
Sediment och föroreningar
kan påverka Stora Barriärrevets
yttre korallrev
